Dykarklockans historia följer utvecklingen av täta boetter, lättlästa urtavlor och säker mätning av dyktid. Dessa behov formade det välkända utseendet.

1. Från täta boetter till verktygsklockor

Försöken att skydda armbandsur mot vatten tog fart i början av 1900-talet, och under 1920-talet utvecklades boetter med tätad krona och baklock. År 1953 kom betydelsefulla dykarklockor för 100 m, som Rolex Submariner och Blancpain Fifty Fathoms, samtidigt som apparatdykning blev vanligare.

2. Utformad för tidmätning och läsbarhet

En säkrad minutring, oftast enkelriktad, hjälper till att följa förfluten tid. Kontrastrika, självlysande markeringar och visare gör avläsningen lättare i svagt ljus. Säkerheten beror ändå på korrekt inställning och dykplanering, inte enbart på klockan.

3. Vad innebär ISO 6425?

ISO 6425:2018 anger krav och provningsmetoder för dykarklockor som är konstruerade för minst 100 m och har ett säkrat system för visning av dyktid som syns i mörker. Dykarklocksutseende eller en vattentålighetsuppgift visar inte i sig att standarden uppfylls.

4. Välj efter aktivitet och specifikationer

Kontrollera angiven vattentålighet, bandets lämplighet, hur kronan stängs, användning av vridring och knappar samt serviceanvisningar. Åldrande packningar eller öppnad boett kan försämra skyddet, och meterangivelsen är inte ett bokstavligt säkert dykdjup.

Se fler modeller hos FantaStreet. Specifikationerna på produktsidan och bruksanvisningen är alltid de viktigaste källorna för rätt skötsel.